Den första historian på denna bloggen!

                                              Historian om Selena Andersson.

                               -------------------------------------------------------

Biografi: När Selena var yngre och gick i gymnasiet och grundskolan var hon mycket mobbad. Det  satte sina spår. Ny för tiden är Selena väldigt tystlåten och pratar inte mycket, hon påminns

      varje dag om dom elaka mobbarna. Men hon är väldigt begåvad på att måla! Hon har

                   inget jobb nu efter gymnasiet, men hon tjänar lite pengar på

                                             målningarna. 

             Egenskaper: Ensamvarg, blyg, konstnärlig, socialt tafatt, vänlig.

                                            Ålder: Ungdom.

                             Livslång önskan: Konstnärlig mästare.

                             Favoriter: Strandparty, grillad lax, röd.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Det var en gång en tjej som hette Selena, hon var den arton år. Hon var ganska ny i staden så hon bestämde sig för att gå och kolla runt lite. Hon började vid parken.

När hon var där undrade hon vad hon skulle göra. Kanske börja prata lite med folk? Värt ett försök...

Selena gick fram till en tjej och presenterade sig. Tjejen hette Susan och var väldigt lik mobbaren

från skolan...

Och visst var det hon! Snart var bråket i full gång. Selena stod inte ut med alla år av förudmjukelse

så hon var mest argast! Och det var inte gamla Selena som inte vågade säga något, utan den nya, som skrek på Susan!

Plötsligt började Susan reta Selena för att aldrig träffa sina föräldrar, och att hon ej bryr sig om dom osv. Då fick Selena nog och i förtvivlan sprang hon gråtandes därifrån. För faktum var, Selena träffade nästan aldrig sina föräldrar! Hon hade ju så mycket att göra.

På hemvägen stannade Selena i ett område där det var helt folktomt. Hon satte sig ner och kollade på 

himlen. Kanske borde hon inte skrikit åt Susan så? Kanske borde hon bara varit tyst och hållt med Susan om allt...

Efter en liten stund gick Selena hem. Selena ville säga förlåt eller något till Susan men visste att det aldrig skulle gå. Så hon började rita i ren förtvivlan.

------------------------------------------------------------------------------------------------

                 Förlåt för ett kort inlägg men ville bara visa simmen innan dom långa historierna

              börjar, och kände att då kunde jag ta med lite av historien. Hoppas ni blev nöjda så ses

           vi! Nästa historia kommer nog imorgon, jag vet inte. I alla fall, ha det bra, ses!